Konsten att byta en ssd disk på en Toshiba

Konsten att byta en ssd disk på en Toshiba

Äntligen har jag fått en större hårddisk till datorn av min chef. Jag har med mig sata-adapter och clonezilla på en usb för att klona min gamla hårddisk till den nya. Det första jag upptäcker är att adaptern inte passar…..såklart! sata och mSata är ju helt olika. Eftersom jag jobbar med datorer är jag helt införstådd med att det kommer att uppstå olika problem som ska lösas. Jag beslutar att göra en spegling av min gamla hårddisk och köra system restore, så jag kör Windows eget “create a system repair disc”…..

restore

…såklart! Jag har ju ingen cd-brännare. Jag kollar upp hur man gör en recovery för en usb och hittar et tutorial som INTE går igenom hur man kommer åt Windows allra heligaste filer….. Access Denied ! ….Access Denied !…….

Till slut lyckas jag lösa problemet och kopierar filerna dit dom ska. När system kopian(speglingen) är färdig efter ca 1,5 tim ,stänger jag av datorn och tar fram alla mina verktyg. Nu börjar det roliga 🙂 …. trodde jag ….Självklart så ska Toshiba ha en alldeles egen skruv i mitten av datorn, så att bara deras tekniker kan skruva isär den.

01c39d1b5ac91374c0e9700bb376ff9ce56e43c5fe

Ingen stans bland mina skruvmejslar hittar jag en mejsel som funkar.

En kär vän till mig som är snickare har visat hur man löser såna här problem med en borr, men tyvärr är det uteslutet i detta fall. Men jag satt en stund och funderade om det inte ändå skulle kunna funka på något sätt. Men som i andra liknande situationer jag har befunnit mig i, så finns det bara en sak att göra. Tillverka ett eget verktyg! Nu vart min Dremel min bästa vän!

0124ad9112c36c8284cc636d358af260bb8723036b

Och diamant borrarna jag köpte i Japan för 20 år sen kändes som en mycket bra investering 🙂

Efter lite hantverks skicklighet och en skrämd katt, så hade jag äntligen min mejsel. Min mission kunde fortsätta.

Eftersom batteriet sitter integrerat och verkade krångligt att plocka bort, beslutade jag mig att ändå jobba med ett strömförande moderkort (inte ok enligt A+ certifieringen) . Lite action ska väl den här gamla 2barns mamman ändå ha 🙂

013db4ce3520f985b2eb6c5705d83c179b213bfc14

Att få bort ssd kortet var inga problem. Jag byter till det nya och skruvar ihop hela datorn med alla dess skruvar och ingen blir över till min förvåning.

Jag stoppar i recovery usb’n och startar datorn…..

01483e15f5f42bf914666106c56e561ef980f154e4

 

…………..

Nu börjar tålamodet tryta….Usb’n fungerar inte……och jag har ingen annan dator att felsöka eller göra om den på….

Det är bara att skruva upp datorn igen och byta tillbaka till den gamla ssd disken.

Efter en tids googlande och slutligen ha hittat en vettig tutorial , får jag göra om hela “recovery disk” proceduren ,och gör som jag borde ha gjort den första gången….-Att provköra usb-stickan!

Efter procedur: skruva isär -Byta till nya disken- skruva ihop, så får jag äntligen recovery programmet att att fungera.

01c980a6060fa5a5cfe283fc3142de90f4d4bc7c9a

……En timmas nervöst stirrande på skärmen…….Windows startar om………och jag expanderar c: partitionen till max (eftersom kopian är mindre än den nya partitionen), sedan funkar allt som det ska och jag har en dubbelt så stor hårddisk 🙂

 

 

 

 

 

Förhoppningsvis kommer jag ihåg att testköra usb’n till nästa gång 🙂

En gamal historia från förra året! Alex V.s g4s

En gamal historia från förra året! Alex V.s g4s

J1536x2048-01118Efter ett par öl och sista beställningen på krogarna runt medis beslöt vi oss att dra till söder-biljard hallen för att möta upp några vänner till Sara och Nora.
Allt gick smidigt genom spärrarna för oss tjejer, men inte lika smidigt för Alex.
Två biffiga G4s vakter kom rusande och grep Alex bakifrån i trappan ner till perrongen. Extremt upphetsade över att äntligen få göra ett ingripande, tog dom tag i en från början ganska oberörd Alex och slet med sig honom upp för trapporna. Den ena väktaren frustade och skrek så att man nästan kunde tro att han gripit en internationell terrorist. Och själv försökte jag lugna situationen genom att böna och be att dom skulle ta det lugnt med Alex. Allt ifrån den Indiska “namashte”-posen till att sätta mig på golvet för att dom inte skulle tolka mig som hotfull. – Ta det lugnt med honom ! Han får panik JÄTTE-lätt …han har………! Men jag kunde inte komma upp med någon bra sjukdom där panik ingår i symtomen.
Panikångest lät ju inte lika seriöst att säga och jag börja tänka på att hela situationen för Alex inte bara var jobbig utan började bli pinsam också .
Men dom hade redan bestämt sig för att dra in Alex i det ökända “rummet” och alla som har vistats där ensamma med ett par upphetsade väktare vet vad som händer.
Jag har redan sett en sönderslagen Alex 2 ggr för mycket och kände mig fast besluten att inte behöva se min vän misshandlas igen.
När dom var nån meter från dörren till rummet reagerade Alex med att spjärna emot och vi tjejer började fundera på att byta taktik till den mer våldsamma.
Men från ingen stans (som det brukar kännas) dök tre poliser upp och väktarna lugnade genast ner sig. Det kändes verkligen som i sista sekund.
Som en hotad snorunge som äntligen hittat sina äldre bröder sprang den ena väktaren fram till poliserna och beklagade sig över Alex. Våldsamt motstånd, berusad, hotfull var några av orden jag hörde han säga.
Men utan att väktaren fått tala till punkt så vänder sig polisen till oss och frågar vad som hänt. Vi förklarar att Alex blev gripen bakifrån på ett onödigt våldsamt sätt och att han inte haft en chans ens att notera att det var väktare.
Och att hela den chaotiska situationen berodde på väktarnas våldsamma hanterande av honom.
Vi fick medhåll av ett fjärde “vittne” som reagerat på situationen.
Polisen förklarade för oss att vi och Alex kommer bli avvisade från stationen utan reprisarier.
Dom verkade inte ens intresserade av att kolla leg på Alex.
Ena Polisen stoppar ner Alex plånbok i hans ficka som en av väktarna tydligen “stulit” från Alex för att tvinga honom att legitimera sig. Sen försöker dom få av handfängslet som väktarna satt på honom….. Ingen lyckas…..!
Stämningen blir genast skämtsam och jag och Sara instämmer i att handbojorna säkert kommer ifrån Öb eller Clas-ohlsson.
– Nån som har en bultsax i bilen? ropar en av snutarna.
– Nej, men det finns på stationen!
Jag tar upp mitt lilla multiverktyg för att försöka klippa kedjan med tången.
– Men! en sån där får du inte ha på dig! Lägg ner den i väskan!
– Men den har jag ju typ köpt på Clas-ohlsson! Svarar jag med en aningen fånig röst.
Utan EN tanke på att polisen är schyst som inte tar mitt multi verktyg ifrån mig eller börjar ställa frågor om varför jag har en sån i väskan, fortsätter jag envist med att försöka klippa upp kedjan. Jag får en menande knuff av Sara som har lite bättre koll på situationen, och då ramlar polletten ner och jag lägger tillbaka verktyget i min väska.
– Varför får man inte ha en sån? Bara måste jag fråga för att inte känna att han fick sista ordet.
-Jo…! För att det finns en kniv i verktyget. Suckar polisen.
-Ameh…! Börjar jag och Sara ger mig en ny knuff.
Vi skämtar vidare om handbojorna och stämningen börjar bli aningen pinsam för poliserna. Alex ser ovanligt nöjd och road ut och väktarna syns inte till nån stans. Dom har tydligen lyckats smyga därifrån medan alla poliser varit fullt upptagna med att få bort handfängslet från Alex.
I vanliga fall brukar dom gilla att hänga nära poliserna. Antagligen för att förbi passerande folk ska börja associera dom med poliser. Ungefär som en del killar vill bli fotade bredvid häftiga bilar eller bågar.
Tillsist bestämmer sig poliserna för att ta med Alex till stationen för att klippa upp låset där. Instinktivt känns det inte bra att dom ska ta med honom dit, men Alex ser i allfall ganska nöjd och road ut.
Hela situationen är ändå helt absurd.
Vi drar vidare mot Zinken och efter en stund ringer Alex och berättar att polisen har bett honom om ursäkt och han får skjuts vart han vill av dom. Så vi bestämmer oss för att mötas på biljard-stället. Vi är helt i extas av hela händelsen och tjoar om hur värdelösa väktarna är och att snuten faktiskt får ett plus-poäng.
När vi kommer fram är klockan över 3 och baren har stängt. -Typiskt….!
Vi bestämmer oss för att ge upp för ikväll och ger Alex ett poäng för att han kom undan med att planka. Och ett till poäng för att väktarna inte lyckades få in honom i “rummet”, och ännu ett till poäng för att det var väktarna som fick skämmas och Alex som fick VIP behandling av snutarna.

Du som är så rar ! från 2009

Du som är så rar ! från 2009

orm7Min chef sa till mig idag med en uppriktigt orolig blick,
-Du som är så rar! Hur har du lyckats dra till dig så mycket trubbel i ditt liv?
Dra till mig? Undrade jag. Är det så en del ser det? Förskonas man från alla konsekvenser av sina handlingar om man är rar? Och slipper man alla psykopater bara om man är rar? Det känns snarare som om att en “rar” person drar till sig psykopater av olika slag. Om jag var mindre optimistisk hade jag nog haft ett mer odramatiskt liv. Jag tror kärnan till att jag uppfattas som “rar” är nog att jag generellt tycker om folk. -Ju knäppare ju roligare! Och eftersom man alltid har ett val framför varje situation man möter, väljer jag helst den positiva attityden . Det känns helt enkelt trevligare så, och varför reta sig i onödan? Ett gammalt Ex till mig pikade min “Naivitet” med , -Även kor är “snälla”! Jag antar att han menade att korkade människor inte var värda att lägga någon som helst energi på, även om dom var schyssta. En utmärkt metod att långsamt bli en bitter person enligt min mening. När jag känner mig allmänt frustrerad i livet så har jag ett favorit retningsobjekt , min bästa väninnas tragiska granne.
Han bor i huset mittemot och har inte en aning om att jag retar mig på honom. Han är så tacksam att reta sig på, en lönnfet kille med ölmage som gärna sluskar omkring naken i sin lägenhet och inte sällan hela vägen ut på balkongen. Och så fort han går förbi sin spegel har ha ett ritual liknande moment när han spänner sina armmuskler och kollar in sina tatueringar från olika vinklar. Jag undrar varje gång om han tror att något har ändrat sig sen sist han kollade, på 5 min kan det väl inte hänt så mycket.
Ibland får man helt enkelt rikta sina negativa energier till något meningslöst. Då slipper man krongla till sitt liv ytterligare i onödan.
>
Jag hade tyvärr inga vettiga ord att besvara min chefs oväntade fråga med, så jag skyllde allt på min mamma.