En graffiti-tribut till dom “grymma”
Efter att ha gjort ett par “Rest In Peace” målningar till bortgångna vänner, beslöt jag mig för att jag egentligen borde göra graffiti-målningar till dom vänner som lever. Visst har jag dedikerat flera av mina målningar till olika vänner efter smak och tycke, men har sällan gjort en målning Till en vän. Diskussionen har varit igång i ett par år, men “arslet hade inte kommit ur vagnen”. Anledningen har nog mest varit att jag inte vet vem jag ska börja med och att mitt graffitimålande också legat i träda. Det hela med den här målningen började med att jag äntligen lyckats släpa mig hela vägen till den lagliga väggen i Gnesta, några hundra meter ifrån där jag bor . Och dessutom involvera mig i en samproduktion tillsammans med min crewmate. I den heta sommarvärmen som var i slutet av Juli (2014) fick jag ovanligt bråttom att måla klart eftersom solen gassade så där jag stod och värmen stängdes in där i hörnan. Jag hade inte direkt haft nån plan innan på vad jag skulle måla, så jag improviserade. Resultatet blev som vanligt inte så som jag tänkt mig, och karaktären fick ett väldigt bedjande uttryck. Jag la in lite tårar och skämtade med min väninna att karaktären ville ha fler drum n bass fester. Hon övertalade mig att skriva en text och skicka bilden på Facebook till några av mina favorit arrangörer, så då gjorde jag det.
Efter en skämtsam konversation på Facebook chatten, fick jag iden att göra en födelsedags målning till en av dom (som även är en av mina favorit Dj’s ). Varför inte ge något tillbaka till en pesron som jobbat hårt både bakom Dj-båset och som arrangör . Som dessutom fyllt mig och mina vänner med otroliga musikupplevelser på dansgolvet under flera år. Min crewmate och dansgolvssidekick var direkt på att göra målningen med mig och även en gammal Y2k räv som han också är en del av familjen, hjälpte till. Väggen är mer än 4 meter hög, så vi kom på ett perfekt sätt hur vi skulle göra för att slippa släpa runt på stegar att måla från. En stor Dj ska såklart ha en stor målning, så det var aldrig något snack om att inte fylla hela väggen. Sen å andra sidan gillar dom flesta målare att måla “grande” förstås. Vi byggde en slags byggställning av lite bråte vi hittade i närheten . Och att bara gå på den var en adrenalin kick i sig, eftersom den inte var speciellt stadig.
Vi började med grunden på eftermiddagen ena dan och var lite nervösa om målningen skulle vara kvar att fortsätta på nästa dag, eftersom det var en öppen vägg. Men vi skrev ett meddelande så att ingen skulle våga måla över våran halvfärdiga vägg och bad till graffittigudarna att ingen som vi hade nån stor beef med skulle komma förbi på natten…..typ…
Målningen var kvar nästa dag och det var sommar hettan också. Och vi hann klart precis innan ljuset försvann från väggen. Vår Dj fick målningen på en usb sticka och fotograferna på jobbet bjöd på en super fin utskrift på konstpapper som han också fick. Jag tror han blev väldigt glad ,men framför allt var det ett super kul projekt att göra tillsammans med två av mina närmsta vänner och en super stor utmaning, för jag har aldrig gjort en målning till nån jag knappt känner förut.
Jag tänker ofta på att vi är dåliga på att hylla våra vänner och dom vi tycker är grymma på olika saker. Själv har jag varit väldigt dålig på att ge “cred” till dom jag uppskattar på olika sätt . På något vis har jag fått för mig att dom redan vet hur duktiga dom är och inte behöver ha det tjatandes i ansiktet hela tiden. Men sanningen är nog den att det sägs alldeles för lite.
Jag tar igen det nu och som sagt man vet aldrig hur lång tid man kan vänta med att ge dom man uppskattar cred, för folk försvinner ifrån oss ibland också och då är det egentligen lite för sent. Jag vill inte göra några fler R.I.P målningar, det är dags att hylla dom som lever nu!
För den som inte kan läsa graffitti och är nyfiken på vilken Dj det var så kallas han Systematic och han spelar för Club Traffic .